Hem

Utställningar

Öppettider & pris

Aktuellt

Audioguider

Boka visning

Historik

Organisation

Cellskapet
Barn & skola

Butiken

Länkar


Briefly on
The Prison Museum
of Sweden


Schwedens
Gefängnismuseum
in kurzen Worten

 

MÅNADENS FÖREMÅL
inkl Foto & Video

I Sveriges Fängelsemuseums samlingar finns föremål som många människor förknippar med ett fängelse. Vi har handbojor, fotbojor och beslagtagna rymningsverktyg. Men de flesta föremål är ganska vardagliga, åtminstone i sin form! Det är saker som du säkert själv kan ha hemma eller som kanske finns på din arbetsplats. Det som skiljer föremålen innanför murarna från likvärdiga föremål utanför murarna är oftast inte formen, utan vad de har att berätta!

 

Den största delen av museets föremål har insamlats av personer som arbetat inom Kriminalvården, och som passat på att rädda föremål som varit på väg att kastas. Museets största samling kommer från f d kriminalvårdsinspektören och regionchefen Birger Lindroos   (f 1919 – d 2003) som tillsammans med kriminalvårdaren Sture Swing öppnade Fängelse-museet år 1978. På den tiden var cellfängelset i bruk som lokalanstalt, och Birger passade på att samla föremål både innan och efter nedläggning, liksom från flera andra fängelser som då var i bruk. Han fick även hjälp av flertalet personer, både kollegor och interner. En annan av museets större samlingar kom in 2003 från fångvårdsmannen Kurt Sköld, som tidigare arbetat på fängelset i Ystad. Likaså har vi från byggnadsantikvarie Anders Jansson en samling föremål från gamla fängelset i Karlstad. Vad gäller arkivsamlingar har vi fått in mycket intressant material från t ex Paul Samuelsson och Karl-Henrik Ström, båda tidigare styresmän över Gävlefängelset, och från tidigare regionchefen Anders Hedin - numera ordförande i vår förening. Vi tackar alla nämnda och onämnda för samtliga gåvor som skänks till våra samlingar. Det är inte bara det vackra, fina och unika som bör bevaras för framtiden!

 

På den här sidan presenteras löpande några av alla intressanta föremål vi har och får in till  samlingarna. Om Du vet och känner till något om dessa föremål som kan vara av intresse för oss, välkomnar vi att Du hör av dig.

 

Katarina Kallings
Museichef

 

 

FEBRUARI 2012
En vanprydande (?) veranda

Slottshäktet, där vi idag har utställningen ”Androm till skräck och varnagel” användes som tjänstebostad för det intilliggande cellfängelsets vaktknektar från och med 1890-talet. I slutet av 1910-talet bestämde sig dock fängelsedirektör Henrik Enström för att göra om Slottshäktet till direktörsvilla.

I samband med detta lät han år 1919 bygga ett trapphus med veranda, vilket skulle komma att reta gallfeber på landshövding Robert Hagen, som bodde i slottet alldeles intill. I ett brev till Fångvårdsstyrelsens överdirektör Victor Almqvist beklagade han sig över detta ”skandalhus” och att man från verandan skulle få ”fri utsikt över varenda fläck av slottsträdgården”.

Landshövdingen hänvisade till överdirektörens ”kända skönhetssinne” och hemställde vördsamt att det ”vanprydande verandaskjulet” snarast skulle avlägsnas. Hur det gick? Sådär. Verandan står kvar än idag!

 
 
JANUARI 2012
John Dillingers dödsmask

John Dillinger var en ökänd gangster i den amerikanska mellanvästern som gäckade polisen under 1930-talets första år. Han rånade bland annat ett stort antal banker. År 1934, efter nästan ett år på flykt, sköts han till döds av en polis i Chicago. Medan John Dillinger låg lik i bårhuset utformades åtminstone fyra dödsmasker av olika personer. Den första gjordes av Kenneth Coffman, kriminolog, som trodde att man kunde utläsa kriminalitet genom att studera en människas ansiktsdrag. År 2011 mottog Sveriges Fängelsemuseum ett exemplar av dödsmasken från Anders Wesslén. Vid John Dillingers högra öga kan vi se var det dödande skottet träffade. John Dillingers liv har skildrats i böcker, TV-serier och filmer.

DECEMBER 2011
Arbetskläder för anställda vid SJ

Att vi har arbetskläder för anställda vid SJ i våra samlingar beror på att ett flertal anstalter har haft skrädderi som en del av sin arbetsdrift. Gamla Gävleanstalten (som museet idag är inrymt i) sydde arbetskläder på uppdrag av just SJ. Dessa blåkläder är ett av museets senaste förvärv, men vi vet inte mycket om dem.

Som tur är finns en etikett kvar som visar att kläderna sytts upp vid Fångvårdsanstalten Gävle. Att de använder begreppet fångvård hjälper oss att åtminstone datera kläderna något. År 1947 slutade nämligen Kriminalvården att använda begreppet fängelse och började tala om fångvårdsanstalter istället. Och år 1974 ersätter de begreppet fångvårdsanstalt och börjar tala om kriminalvårdsanstalter istället. Vi kan därmed gissa oss till att de är sydda någon gång mellan åren 1947 – 1974.

 

NOVEMBER 2011
Nycklar från gamla Gävleanstalten

 

Vi har förstås många nycklar i våra samlingar, och just denna knippa har tillhört personal vid gamla Gävleanstalten, som togs ur bruk år 1986. Flera av nycklarna är likadana, vilket kan tyda på att denna knippa sattes ihop i samband med anstaltens avveckling.

Nu leder de inte längre någonvart, men en gång var de flitigt använda och mycket laddade arbetsredskap. Att ha nyckeln är att ha makt. Den stänger in och låser dörrar, men kan också låsa upp och befria. Hur många intagna har inte drömt om att erövra den?

Nyckeln har historiskt haft ett starkt symbolvärde. Sankte Per bär nyckeln till himmelriket och symbolen är också vanlig inom heraldiken. Men den kan också användas på mindre smickrande sätt - inte sällan kallar intagna kriminalvårdare för ”nyckelpigor”.

 

 

OKTOBER 2011
Doppvärmare från anstalten Umeå

Vi har många föremål i våra samlingar som vittnar om att nöden är uppfinningarnas moder. Många av dem är kopplade till rymningsförsök och smuggling, men ett och annat vittnar också om hur mycket man som intagen kan sakna högst vardagliga saker. Att skriva ett brev, dricka en kopp kaffe eller ringa en vän – när man själv vill.

Denna egentillverkade doppvärmare hittades i anstalten Umeå, som var i bruk under åren 1861 - 1981. Doppvärmarens upphovsperson gav sig själv lite mer frihet genom att koppla en metallplatta till en lampsladd. Genom att sätta in (den ojordade) kontakten i eluttaget och placera metallplattan i en mugg med vatten kunde han* värma upp vattnet och på så vis göra sig en kopp kaffe även efter inlåsningen på kvällen.

*Umeå var en anstalt för män.

SEPTEMBER 2011
Styrketräningsövningar

Planschen kommer från anstalten Mariestad som var i bruk t o m år 2010. Den är inte daterad, men av typsnitt och layout att döma ser den ut att vara från 1930-talet - en tid då det för övrigt var mycket viktigt med idrott och hälsa, också bakom murarna. Det var en tid då man började tala om ”folkhälsa” - att en sund kropp ger en sund själ.

De fria vikter som mannen på planschen använder är dock ett minne blott. Efter flera uppmärksammade rymningar år 2004 utreddes säkerheten i våra anstalter, vilket bland annat ledde till att de fria vikterna förbjöds. Däremot är det tillåtet att träna på träningsredskap med begränsade vikter. Kriminalvården vill med detta bryta ner den machokultur och de osunda kroppsideal som finns i våra anstalter. Förslaget mötte stora protester från intagna runt om i landet.

Vill du veta mer om 1930-tal och motion bakom murarna? Se ”En sund själ i en sund kropp?” på vår Youtubekanal.

AUGUSTI 2011
Pistolattrapp

 

Ioan Ursut föddes år 1959 i Rumänien och är en av 1980- och 90-talets mest omtalade brottslingar i Sverige. Han dömdes bland annat för förfalskning och bedrägeri, men gjorde sig framförallt känd som notorisk rymmare från landets fängelser. Den 28 maj år 1988 rymde han från anstalten Norrköping efter att ha hotat personalen med denna pistolattrapp. Men friheten blev kortvarig – han hittades fyra dagar senare. Ursut kom senare att rymma från både anstalten Hall och Kumlabunkern. Pistolattrappen är museets senaste förvärv och har tidigare förvarats på Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping.

 

JULI 2011
Handgjord nyckel från anstalten Kalmar
 
 

Vid första anblicken på det klumpiga handtaget kan vi dra slutsatsen att den här nyckeln aldrig suttit på en kriminalvårdares nyckelknippa... Men nyckelns ax är perfekt!

Att ”läsa nycklar” är en konst i sig. I fängelseskildringar av exempelvis Lasse Strömstedt och Lillemor Östlin kan du läsa om intagna som behärskar den. De registrerar nycklarna som hänger på kriminalvårdarens nyckelknippa, memorerar nyckelns form och gör sedan en kopia i smyg i arbetsdriften, såvida de genom den har tillgång till lämpligt arbetsmaterial.

Om det finns någon som rymt från anstalten Kalmar genom att låsa upp dörrarna vet vi inte. Men att ha nyckeln är att ha makt. Även om nyckeln aldrig ledde till fysisk frihet kanske den ändå gav sin upphovsperson en behaglig känsla av att ha gjort något åt sin maktlöshet?

JUNI 2011
Tjänstebricka M/1974

Med 1974 års tjänstedräkt för kriminalvårdspersonal lanserades flera nyheter. Utöver att kläderna var gjorda av det moderna materialet polyester lanserades också en tjänstebricka. Den skulle sitta på vänster skjortbröst och kom att ersätta de militära graderna som hade använts ända sedan 1800-talet. Eller rättare sagt, graderna försvann från tjänstedräkten och hamnade på tjänstebrickan istället. På den blå ytan fästes mattförgyllda knappar, så kallade funktionsmarkeringar. De tre knapparna betyder att personen som använt den här namnbrickan arbetade som bevakningsföreståndare eller övertillsynsman. Tillsynsmannen bar två knappar och vårdaren en knapp. Den anställdes namn textades på märkband som fästes på det nedre guldfärgade fältet, och även märkbanden hade olika färg som berättade om personen arbetade med administration, tillsyn, ekonomi eller arbetsdrift.

 

 

MAJ 2011

Modemakt bakom murarna (del 1)

 

 

Lika mycket som kläder kan ge en människa makt och identitet kan kläder också beröva människor på makt och identitet. Detta är tydligt i fängelset, men inte bara mellan intagna och personal...

                                                              Berättare och producent: Ingrid Miljand, antikvarie

 

APRIL 2011
Anstalten Smälteryd

 

 

Den 15:e april i år ska de sista intagna ha lämnat anstalten Smälteryd, som ligger i Sätila mellan Göteborg och Borås. Sveriges Fängelsemuseum har därför dokumenterat anstalten inför nedläggning.

 

Anstalten Smälteryd har varit i bruk sedan år 1946, men själva gården har anor från 1700-talet. Det är en öppen anstalt, vilket innebär att de intagna kan röra sig fritt på området. Det finns varken övervakningskameror, stängsel eller taggtråd. Att personalen låser logementen på kvällarna är enbart för de intagnas egen säkerhet - handtaget sitter på insidan. Smälteryd är ett av landets sista fängelser som bedriver jordbruk och var det sista fängelset som hade ett skogslag.

 

De intagna är antingen direktplacerade med korta strafftider eller så har de suttit av ett längre straff på en sluten anstalt och flyttas till Smälteryd i slutet av straffet, för att successivt vänja sig vid friheten.

 

MARS 2011
Väggmålning, Kronobergshäktet

 

Vi besökte Kronobergshäktet sommaren 2009 för att intervjua Lillemor Östlin, författare och den kvinna som tillbringat mest tid i fängelse i Sverige. Det visade sig att hon hade gjort ett flertal väggmålningar på avdelningen, bland annat den vi ser på bilden som ger en illusion av ett fönster i den annars så avskalade matsalen. Hon har målat mycket under de perioder då hon avtjänat fängelsestraff, men mer sällan i frihet. Hennes målningar påminner lite om konstnären Sven ”X:et” Erixsons (1899-1970). De visar ofta stadens puls och dess människor, grönska och djur.

 

 

FEBR 2011

En inblick i bildarkivet

 

 

Trots att det har varit fotoförbud i våra fängelser har vi ändå ett litet bildarkiv. Vi har inspirerats av Hans Villius och Olle Hägers dokumentärer "Svart på vitt" och berättar här i en video om den sk "fångkampen" i allmänhet och Gävlefängelset i synnerhet under 1960- och 70-talen.  

                                                                                                      Berättare och producent: Ingrid Miljand

 

 

 

JAN 2011

Leksaker

 

 

Häktet i Gävle stod inför en omfattande renovering år 2009 och i samband med detta gjorde vi ett antal nyförvärv till våra samlingar - bland annat dessa leksaker. I fängelser och häkten finns enkla besöksrum som är möblerade med bord och soffa. Leksakerna finns för de barn som följer med på besöken. Idag har omkring 8000 barn en förälder i fängelse.

 

Tidigare togs inte mycket hänsyn till den intagnes föräldraskap och barnets situation, men det börjar att förändras."Godnattsagor inifrån" är ett exempel på ett framgångsrikt projekt för att främja kontakten mellan föräldern i fängelse och barnet. Föräldern får läsa in en saga och skickar inspelningen till barnet, så att det kan få en saga läst för sig varje kväll trots att föräldern inte är där. Läs gärna om projektet i deras blogg:
http://godnattsagorinifran.blogspot.com/

 

DEC 2010

Mathämtare av trä

 

 

Då cellfängelserna byggdes för att fångarna skulle sitta av sina straff i ensamhet fanns inga fängelsematsalar, utan varje fånge åt ensam i sin cell. Vid måltiderna fick personalen bära upp matportionerna från köket och skicka in dem genom en lucka i celldörren. Vi har mathämtare i olika utföranden i våra samlingar. De flesta är i metall, men bygger på samma princip som denna tidiga modell från 1800-talet i trä. Personalen placerade tallrikarna i hålen och kunde på detta sätt bära flera portioner åt gången från kök till celler.

 

 

NOV 2010

Pottskåp

 

 

Inne i cellerna har ofta pottskåpen och deras luckor blivit kvar av praktiska skäl ända in till våra dagar. På anstalten Karlkrona som lades ned i september 2010 fotograferade vi detta pottskåp som faktiskt användes till det den ursprungligen var tänkt för. Även för dagens intagna kan det vara praktiskt att slippa ”flagga på” under natten om man skulle bli kissnödig. Istället för en potta används en kissflaska med skruvkork.

 

 

OKT 2010

Cellbäcken

 

 

Hur klarade cellfängelsernas isoleringsfångar av sina toalettbesöken? Dessa cellbäcken, eller pottor, av brunglaserat stengods kommer från anstalten Västervik, ett gammalt cellfängelse som byggdes år 1871 och var i bruk ända fram till år 2007. Till pottan hörde även ett lock av beckplåt försett med cellnummer.

 

Då fängelset stod nytt bedrevs ”vård i isolering”. Personalen skulle ha så lite kontakt som möjligt med fångarna. Vid sidan av celldörren fanns en lucka där pottan förvarades. Om den skulle användas kunde fången öppna luckan från insidan av cellen. När pottan sedan skulle tömmas tog personalen ut den genom en motsvarande lucka som vätte ut mot cellkorridoren.

"Vård i isolering" förbjöds år 1945, men de flesta fängelser hade tagit steget mot en mer human fångvård redan under 1900-talets början. Under 1920-talet började alltfler fängelser att installera vattenklosetter och pottluckorna kom i många fall att putsas över i cellkorridorerna.

 

 

 

SEPT 2010

"En hjältes död"

 

 

Ser målningen bekant ut? Den är en kopia av konstnären Nils Forsbergs (1842-1934) kända målning "En hjältes död" som hänger på Nationalmuseum. Målningen bygger på konstnärens egna upplevelser som sjukvårdssoldat i Fransk-tyska kriget och är en protest mot krigets meningslöshet. Trots detta uppfattade många den som en patriotisk skildring av en hjälte och konstnären belönades med guldmedalj på Parissalongen år 1888.

 

Den kopia som syns på bilden ovan finns på Sveriges Fängelsemuseum. Den målades av fången Leopold Pettersson 1914 då han satt på Gävle straffängelse under fem år, dömd för "otukt med flicka under tolv år". Hans tavlor sticker ut i våra samlingar, både i storlek och avseende teknisk skicklighet.

 

JUNI-AUG 2010

Strejkbrytaren

 

 

I februari år 1981 utbröt en arbetsstrejk på anstalten Hudiksvall. Trots det bestämde sig en av de intagna för att arbeta som vanligt. Morgonen därpå hängde på hans celldörr denna 53 cm höga pappfigur med snara om halsen och "Strejkbrytare" skrivet på bröstet...

 

Vi vet inte varför de intagna strejkade just den gången, men det var inte första gången som en strejk bröt ut på anstalten. Året innan blev det rubriker i lokalpressen på grund av en arbetsstrejk mot ett regeringsförslag som innebar att de intagna skulle kunna avkrävas urinprov för att avslöja om de använder narkotika.

 

MAJ 2010

Fångkonst

 

 

1966 begås några hemska mord i Stockholms undre värld, vilka i media omskrevs som de s k Träskmorden. Träsket var en omskrivning för de omgivningar runt Brunnsgatan där allehanda ”löst” folk levde under eländiga förhållanden. Förutom alkoholen som flödade, missbrukades där också den nya drogen amfetamin.  Mördaren visade sig vara en man vid namn Hans ”Tuppen” Marmbo och det är efter var man hittade hans offer som uttrycket ”Ståplats i Nybroviken” kom att myntas.

 

Här handlade det inte om att de mördades fötter hade gjutits in i betong – vilket var en maffiametod i USA – utan istället kommer det ifrån en av dykarna, som när han hittat liken i Nybroviken kommenterade att det var som ståplats dem emellan då de låg så tätt.

 

Marmbo som dog 2004, målade denna tavla då han som långtidsdömd fick möjlighet att tillbringa några veckor på Kriminalvårdens kursby Gruvberget i Hälsingland. Hur motivet ska tolkas ville han aldrig ge några ledtrådar till. Kanske var det mordoffren som hemsökte honom om nätterna...?

Katarina Kallings
Museichef

 

 

APRIL 2010

Tändsticksarbete - spegelskrin

 

 

Kriminalvården har under en lång tid av år uppmuntrat sina klienter att i terapeutiskt syfte ägna sig åt hantverk och måleri. I vår utställning ”Hotell Hamilton” har vi därför ett litet konstgalleri med fångkonst  och här under Månadens föremål kan du se flera exempel på olika typer av hantverk!

 

På fotot ovan ser du ett skrin tillverkat av tändstickor. Invändigt är skrinet spegelklätt i både låda och lock. Skrinet är troligtvis tillverkat under 1940- eller 50-talet, då tändsticksarbete var en populär hobby både innan- och utanför murarna. Mellan åren 1913 och 1953 var Gävlefängelset straffängelse för i huvudsak unga, manliga fångar. År 1954 blev det istället interneringsfängelse för återfallsförbrytare.

 

Ingrid Miljand
Antikvarie

 

MARS 2010

Permissionssko

 

 

Bilden föreställer en permissionssko för damer från 1960-talet, gjord av formpressad plast. En liten detalj förbiseddes dock under produktionen - klacken är ihålig! Den som petade bort innersulan hade inga problem att ta med sig lite piller eller pulver tillbaka till anstalten när permissionen var avslutad. 

 

Nöden är uppfinningarnas moder och när det gäller insmuggling av narkotika har uppfinningsrikedomen varit mycket stor genom åren. Förr om åren kunde det exempelvis ”råka” hamna, till synes oskyldiga men preparerade, tennisbollar innanför murarna med jämna mellanrum. Andra gånger har narkotikan kommit in ”bakvägen”, förvarad i allt från treorör till tandborstfodral...

Ingrid Miljand
 Antikvarie

 

FEBRUARI 2010
Boll

 

 

Bollens forna ägare "UB" är en Gävlekvinna som varit dömd till fängelse med jämna mellanrum sedan slutet av 1960-talet. Hon har någon gång under 1980-talet dekorerat bollen med alla sina fångnummer samt de årtal hon suttit inne. Det äldsta är från år 1969 och det senaste år 1985. Hon var den sista kvinnan som satt häktad på "Hotell Hamilton". Hon är mycket konstnärlig och vi har ett flertal av hennes illustrerade dikter och ordspråk i våra samlingar - de senaste alstren samlades in hösten 2009 då vi dokumenterade nuvarande häktet i Gävle som stängts ned för en genomgripande renovering. (Se även mars 2009)


Ingrid Miljand
 Antikvarie

 

JANUARI 2010
Hamiltonserien

 

 

Både Gävleborna och de innanför murarna kallade oftast fängelset på Hamiltongatan för Hotell Hamilton. På Hotell Hamilton ordnades fotbollsturneringar under 1960- och 70-talen, och här ser du två vinstplaketter från år 1967 och 1968. Fånglaget – som av förklarliga skäl alltid hade hemmamatcher innanför murarna -  mötte Korpenlag från t ex Polisen och Brandkåren. Personer som var med på den tiden minns matcherna som spännande, och nu och då får vi besökare som har bott i de vita trevåningshusen mittemot fängelset. De har berättat att de nyfiket följde matcherna från sina balkonger då det begav sig.

 

Under en match for bollen över muren och fastnade i ett träd! Göran - ofta sedd ”gäst” på Hotell Hamilton - kastade sig vant över muren, for upp i trädet, hämtade bollen och hoppade tillbaka in på fängelsegården igen. Han minns att personalen bara stod och gapade! På senare år har han träffat en av vårdarna som berättade att den där fotbollsmatchen var något han aldrig kunde glömma!

 

Varför passade inte Göran på att rymma då han ändå var på utsidan av murarna? Jo, matchen var så spännande så han var bara tvungen att hoppa tillbaka.

Ingrid Miljand
 Antikvarie

 

DECEMBER 2009
Elddon

 

 

Från och med år 1945 fick fångarna röka under den dagliga promenaden på fängelsegården. Fångarna gick i cirkel och i mitten stod vakten. Elddonet, som fungerade som en oljelampa, var specifikt tillverkat för sitt ändamål och stod med brinnande låga i en fönsternisch för att alla skulle kunna komma åt det. Fångarna fick nämligen inte inneha tändstickor. Tänk om någon skulle försöka sätta eld på fängelset! Elddonets uppfinnare var överkonstapel Harry Svensson.

 

Sedan snart två år tillbaka är det rökförbud i Sveriges fängelser och häkten. Det är dock tillåtet att röka under den dagliga promenaden utomhus - men bara max 5 cigaretter/dag. Det är inte första gången som Kriminalvården blivit rökfri! Sigfrid Wieselgren, generaldirektör år 1885, införde också ett rökförbud på sin tid.

 

Elddonet kom till museet som gåva av Erik Gustavsson, f.d. övertillsynsman, Gävle.

 

Ingrid Miljand

 Antikvarie

 

NOVEMBER 2009
Informationssystem

 



Denna transparenta klisterlapp med tillhörande magnet kommer från häktet i Gävle och är ett av de senaste förvärven till våra samlingar. Klisterlappar som dessa finns på celldörrarna och är ett sätt för personalen att informera varandra om var den häktade befinner sig för ögonblicket. Om hon eller han är i cellen sätter personalen magneten i mitten, men under exempelvis besöks- och promenadtider flyttar personalen magneten till rätt ruta.

 

Personalen måste också veta om de häktade har tillgång på föremål som kan orsaka skada för den häktade själv eller personalen, exempelvis rakblad. Om en häktad behöver raka sig och får en rakhyvel sätts en lapp på dörren som informerar om det.

Ingrid Miljand
 Antikvarie

 

OKTOBER 2009
Cigarettpaket & Tändsticksask

 

 

De som sitter i fängelse får inte inneha kontanter så därför har cigaretter länge varit ett populärt betalningsmedel istället. Författaren Lasse Strömstedt beskriver sina erfarenheter från Långholmen i sin självbiografi Fånge 981 (2003).

 

”De som sydde madrassvaren hade bästa jobbet. Det var visserligen enahanda, men gav möjlighet till extraförtjänst. De gröna fängelsekläderna som vi gick klädda i var alla stöpta i samma form. Antalet storlekar var två. En större och en mindre. De fångar som inte gjorde något åt sina kläder såg ut som vandrande illgröna sopsäckar. Tyget var stelt och påminde om pansar. Många av killarna ville se lite snitsigare ut. Det här var ju på 50-talet och ute i samhället gällde insydda byxor med fem centimeter höga slag på byxbenen. I madrassverkstan kunde man få byxorna insydda för tio cigaretter eller ett par ägg om det var så att kunden jobbade i köket.”

 

På bilden ovan syns ett cigarettpaket av märket Bill samt en tändsticksask från Jönköpings tändsticksfabrik, som hittades under restaureringen av Hotell Hamilton år 2000-2003.

Ingrid Miljand (fd Blomkvist)
 Antikvarie

 

SEPTEMBER 2009
Concerta

 



Dessa förpackningar, som innehållit ADHD-läkemedlet Concerta, kommer från anstalten Norrtälje och är vårt senaste nyförvärv till samlingen! Undersökningar har visat att upp till en fjärdedel av alla intagna i fängelse har vuxen-ADHD och nästan hälften har haft det i barndomen. En fängelsevistelse kan i många fall förvärra symptomen. Därför gör Kriminalvården just nu en satsning som ska leda till en bättre behandling av intagna med ADHD. Syftet är att undersöka om behandling med Concerta kommer att få de intagna att må bättre och i förlängningen avstå från återfall i kriminalitet och missbruk. I anstalten Norrtälje finns en särskild avdelning för de intagna som deltar i projektet. Personalen som jobbar där är specialutbildad.

 

Projektet har vållat viss debatt då Concerta är narkotikaklassat. Det är i likhet med amfetamin centralstimulerande, men dosen är mycket låg och läkemedlet anses inte ha någon större så kallad ”missbrukspotential”. De intagna som är intresserade av att delta måste vara drogfria och gå med på regelbundna, övervakade urinprover. Det finns också ett krav på sysselsättning och psykosocial behandling under fängelsevistelsen. Inför frigivning planerar anstalten i samband med den intagnes ordinarie läkare hur behandlingen ska fortsätta efter muck. Projektet, som sker i samarbete med Stockholms läns landsting, bedrivs även vid anstalten Håga och pågår mellan åren 2006 – 2010.

 

Ingrid Blomkvist

Antikvarie

AUGUSTI 2009
Hobbyarbete

 



Detta eleganta smyckeskrin i form av en flygel tillverkades på cellfängelset i Gävle under 1950-talet. Upphovsmannen var då i 25-årsåldern och var en av de första beväpnade postrånarna. Han var modemedveten, välklädd och intresserad av musik och litteratur och hjälpte ibland till med skrivarbeten på anstalten. En präst hjälpte honom att hitta ett bra arbete efter frigivning, men hans vidare öden är okända. Flygeln fungerar som speldosa med uppvridning på undersidan. Lyfter man på locket är insidan klädd i lila sammet med vita kantband.

 

Mannen gav flygeln till Elsie Holm som vid tiden arbetade som kanslist i fängelset.

 

Ingrid Blomkvist

Antikvarie

 

 

JULI 2009
Fångkläder


Författaren Lillemor Östlin beskriver sitt första möte med anstalten Hinseberg år 1967 i sin självbiografi Hinsehäxan (2005):
 
Jag får ett nytt nattlinne och en liten hög med kläder, med allt från en strutig BH och ett par trosor till en underkjol i charmeuse, som är fin som en klänning. En riktig klänning får jag också. Den är av blått skötersketyg, mer som ett förkläde med rak modell och stora fickor.

 

Klänningen på bilden kommer från just Hinseberg och har dekorerats med broderier av sin forna ägare. Kanske tyckte hon att klänningen var tråkig och opersonlig? Under senare år har dock de kvinnliga fångarna i Sverige burit kläder som anpassats för män. Många fångar har ansett att plaggen är både oklädsamma och obekväma. Därför har Kriminalvården samarbetat med Beckmans Designhögskola som nu utvecklat en klädkollektion för kvinnor. Men det handlar inte bara om yta – kläderna måste också vara skapade så att det inte går att gömma saker i dem eller skada sig själv med dem. Vissa färger är också förbjudna. Mörkblått går inte att använda, då det finns risk för att fångarna blandas samman med den blåklädda personalen. De nya kläderna är gjorda av ekologisk bomull och kommer att sys upp av intagna på Hinseberg. Här kan Du titta på dem.

 

JUNI 2009
Hemlig brevväxling

 

 

Här ser du exempel på vad maj månadens föremål - det hårda toalettpappret - kunde användas till. Just det här brevet är troligtvis skrivet någon gång under 1910-talet då cellfängelset var straffängelse för unga vanartiga pojkar. Det är inte bara skrivet på toalettpapper, utan också på utrivna boksidor som har straffängelsets stämpel. På museet har vi flera brev som verkar, av handstil och skrivsätt att döma, vara skrivna av samma person – troligtvis en pojke i tonåren. Här är ett utdrag från ett brev han skrivit till en medfånge:

 

”När vi har muckat så skall vi ge oss ut på sjön för man har det bra där men det kan vara lite jävligt ibland, men när man kommer i land så tar vi igen skolan min vän. Så du skall stanna här i Gävle till jag muckar den 18 juli min vän då skall vi åka båt till Hudiksvall och roa oss lite där ett par dar och sen far vi till Stockholm och är där ett par dar och super å knullar så fan ej skall känna igen oss min vän. Men prästen var in till mig idag när jag skriver det här bladet och han sa att jag skulle ta mig tillvara för de här onda farorna och då lovade jag att jag ej skulle bedra någon människa mer sen jag kom ut ur det här jävla hålet och så han att jag skulle läsa i bibeln och bli en troende människa men då så jag att det skall allt bli 7 torsdagar i veckan först innan jag blir religiös är det inte sant min vän eller hur tycker du om det.”

Ingrid Blomkvist
Antikvarie

MAJ 2009
Toalettpapper

 

 

Runt förra sekelskiftet fanns inte det mjuka, blomsterprydda toalettpapper som vi kan finna i butikerna idag. Istället fanns det här ganska hårda och läskpappersliknande toalettpappret. Fångarna tilldelades tre vykortsstora ark per dag att använda med sunt förnuft.

 

Runt förra sekelskiftet satt fångarna isolerade dygnet runt. De fick inte prata med varandra eller ens knacka i väggen för att få kontakt. Den som blev påkommen fick disciplinstraff, till exempel mindre matportioner eller så tvingades hon eller han sova utan sängkläder. Trots detta utvecklades ett knackspråk besläktat med morsealfabetet, men det fanns också andra sätt att få kontakt...

 

När cellfängelset restaurerades i början av 2000-talet gjordes ett stort fynd under golvplankorna. Där hade hundratals små lappar och brev petats ner! Vissa brev är skrivna på sidor som rivits ur den religiösa uppbyggliga litteraturen som det var meningen att varje fånge skulle läsa, men många brev har också skrivits på det här hårda toalettpappret! Breven kunde smugglas med arbetsmaterial som användes i cellen, men också genom personen som hade ansvar för att tömma cellpottorna. Den som skrivit brevet gömde det i pottans lock. Pottömmaren ”råkade” sedan blanda ihop pottorna… Då mottagaren läst brevet var det bara att peta ner det mellan träplankorna i golvet. Vi har också hittat brev i fängelsets ventilationssystem. Nästa månads föremål kommer att handla mer ingående om dessa hemliga smugglade meddelanden.

Ingrid Blomkvist
Antikvarie


APRIL 2009
Beslagtaget rökverk

 

 

Precis som utanför murarna är det förbjudet att inneha och använda narkotika under tiden i fängelse. Där gäller samma regler även för alkohol och läkemedel som inte förskrivits av läkare. Den som bryter mot reglerna kan bli polisanmäld och den villkorliga frigivningen kan senareläggas.

I våra samlingar finns många föremål som vittnar om att nöden är uppfinningarnas moder. Om den insmugglade pipan blivit beslagtagen kunde den driftiga göra sig en egen med hjälp av en hushållsrulle, folie och lite tejp. Den insmugglade narkotikan och alkoholen gömdes ofta i fängelsets gemensamma utrymmen för att ingen skulle framstå som skyldig om det upptäcktes. I början av 1980-talet avslöjades exempelvis mäsktillverkning* i ett piano som fanns i gamla Gävleanstalten.

 

I cellerna var ventilationsutrymmet ett populärt gömställe, men också sängarna under tiden de var gjorda av ihåliga stålrör. De som fick narkotikaklassad medicin av sköterskan kunde gömma den dagliga dosen under tungan. I stället för att svälja kunde han eller hon sedan gömma tabletterna i de ihåliga sängbenen. Efter ett par dagar hade man antingen sparat ihop till lite kapitalvaror i fängelsehandeln eller åtminstone till ett rus. I vår utställning Hotell Hamilton kan du se haschpipor gjorda av läskburkar, en pepparkvarn, saftflaskor samt en i fängelsets snickeri tillverkad polisbil av trä med extra långt ihåligt avgasrör samt ett hål i biltaket…

 

* Mäsken kunde förutom vatten och socker eller saft, innehålla frukt från kvällens efterrätt. För att starta jäsningen placerades det i en plastflaska bakom det varma elementet.

Ingrid Blomkvist
Antikvarie

 

MARS 2009
Gummistövel

 

 

 

En dag i slutet av 1970-talet bestämde sig gummistövelns ägare för att rymma från anstalten Hinseberg med en medintagen. Båda hade varit med förr - de hade hunnit avtjäna flera fängelsestraff var sedan slutet av 1960-talet. Plötsligt dyker det rätta tillfället upp – i ett obevakat ögonblick klättrar de över stängslet, men i flykten åker ena gummistöveln av! Personalen hittar den och tar den till vara, då de misstänker att hon nog ändå skulle komma tillbaka så småningom. Mycket riktigt, när hon till slut kommer åter finner hon gummistöveln i sin cell, vitmålad och fylld av blommor!

 

Gummistöveln är märkt ”Tvätten”, vilket står för arbetsplatsen Tvätteriet på Hinseberg. Arbetet där skildras i Berit Hedebys bok I de fördömdas värld – rapport från kvinnofängelset (1982) som bygger på de dagboksanteckningar som hon författade under ett fängelsestraff, som bland annat avtjänades på Hinseberg. Hedeby var för aktiv dödshjälp och blev dömd till fängelse då hon hjälpt en svårt MS-sjuk man att avsluta sitt liv. Från Hinseberg skrev hon ett flertal personliga artiklar till Dagens Nyheter om sin fängelsevardag. Hon bröt därmed mot oskrivna kåklagar och blev därför en impopulär medfånge.

 

Anstalten Hinseberg ligger utanför Örebro och är sedan 1960 Sveriges största kvinnoanstalt med 91 slutna och 22 öppna platser.

Ingrid Blomkvist
Antikvarie

 

 

FEBRUARI 2009
Hobbyarbete

 

 

Denna träskulptur föreställande två män som drar fingerkrok är tillverkad kring år 1970 av Henry F, som då var interneringsfånge i gamla Gävleanstalten. Skulpturen ser ut att vara inspirerad av Döderhultarn - skulptören Axel Petersson (1868-1925) som gjorde sig känd för sina grovt tillyxade karikatyrer och porträtt.

 

Under tiden som Henry avtjänade sitt straff, var Gävlefängelset en interneringsanstalt för återfallsförbrytare. Internering innebar att fängelsestraffet inte var tidsbestämt, så strafftiden kunde bli väldigt lång. Vissa interneringsfångar i Gävle försökte därför göra sina celler mer personliga och hemtrevliga. Några hade fåglar som husdjur, och för att fåglarna inte skulle behöva sitta i sina burar hela dagarna fick de ibland flyga fritt i fängelsets mittskepp.

 

Under samma tidsperiod utkämpades en fångkamp i hela Sverige som fick mycket stöd även utanför murarna. Man kämpade för en mer human kriminalvård utan brevcensur och isoleringsstraff. Organisationer som Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering (KRUM) och Förenade Fångars centralorganisation (FFCO) bildades, men är idag upplösta. År 1974 tillkom en mer liberal kriminalvårdslag.

Ingrid Blomkvist
Antikvarie

 

JANUARI 2009
Radio

 

Radioapparaten inköpt till gamla Gävleanstalten under 1970-talet.

 

Du som besökt cellfängelset och vår utställning Hotell Hamilton har mötts av trädörrar, trägolv och jordfärger. I cellkorridorerna finns ljusschakt, omgärdade av smidda järnräcken. De var till för att vakterna skulle kunna ha uppsikt över varenda celldörr oavsett vilken våning de befann sig på i fängelset. Cellfängelsets nuvarande interiör är restaurerad till 1920-tal och säger inte mycket om hur det såg ut år 1986 då anstalten togs ur bruk!

 

På 1980-talet var ljusschakten sedan länge igenbyggda, trägolven täckta av linoleummattor och trädörrarna hade släta ytor tack vare påspikade, rödmålade masonitskivor. Gardinerna var blommiga och i de gemensamma utrymmena fanns soffor, fåtöljer, sällskapsspel och TV-apparater. Stora skillnader! Vad hände på vägen?

 

Kring det förra sekelskiftet började man inse att den rådande strafformen – vård i isolering – hade stora brister. Många fångar utvecklade psykiska problem kopplade till att de var fullkomligt avskärmade från både varandra och samhället utanför. På 1930-talet började man köpa in radiomottagare till våra anstalter. Då kunde de fångar som utmärkt sig för särskilt gott uppförande – Stjärnfångarna – få lyssna på vissa radioprogram som belöning. För den som är van vid friheten kan det vara svårt att förstå vilken stor betydelse radion har haft inne på fängelserna. Radio och TV är en viktig kontakt med verkligheten utanför murarna.

 

Då TV:n kom in på våra anstalter under 1960-talet blev många människor upprörda. Ska fångarna sitta och glo på TV hela dagarna och dessutom få mat bekostad av skattepengar – det är ju rena rama hotellet! Kanske är det därför fängelset på Hamiltongatan kallas just för Hotell Hamilton i folkmun?

Ingrid Blomkvist
Antikvarie

 

 

DECEMBER 2008

Cellfönster

 

Du som läst om november månads föremål känner till att cellfönstren var mycket små på 1800-talets fängelser. Fångarna fick inte titta ut – fönstren var enbart till för att ge arbetsbelysning.

 

På 1930-talet blev det dock ändring! Då hette justitieministern Karl Schlyter och han gjorde ett stort avtryck i den svenska kriminalvårdshistorien med sitt program ”Avfolka fängelserna!”. Schlyter ansåg att fängelsestraffet inte passade alla lagbrytare och såg därför till att institutionsvården byggdes ut. Det byggdes uppfostringsanstalter och ungdomsfängelser till ungdomarna, "alkoholistanstalter" till alkoholisterna, samt sinnessjukhus och s k "dårhus" till de psykiskt sjuka. Dessutom försvann bötesfångarna från landets alla fängelser. Schlyter bidrog också till att cellfönstren förstorades på många av landets cellfängelser. Dessa nya större fönster kallas ofta Schlyterfönster.

 

 

Om du tittar noga på bilden ser du att gallret ser annorlunda ut upptill jämfört med nertill. När Gävlefängelset fick cellfönstren förstorade på 1930-talet fäste man helt enkelt det nya gallret i det gamla. Det tätare gallret upptill skvallrar om hur små fönstren var från början. I fängelsets norra flygel, där häktet låg, valde man att behålla de små originalfönstren. 

Ingrid Blomkvist
Antikvarie

 

 

NOVEMBER 2008

Kondensavrinningskärl

År 1847, då cellfängelset i Gävle stod färdigbyggt, var cellfönstren bara hälften så stora som de är idag. Fönstret var enbart till för att ge belysning och det var förbjudet att titta ut. Fångarna var tvungna att städa sina celler ordentligt, men de fick aldrig röra fönsternischerna. De tvingades låta dammet ligga kvar för att vakterna lätt skulle kunna avslöja om de sträckt sig upp för att försöka titta ut.

 

Trots att ett modernt värmesystem snirklade sig under cellgolven i fängelset kunde det bli riktigt kallt, ruggigt och fuktigt. Kondensen ledde till att vatten droppade från cellfönstren! Därför hade man kanaler i fönsternischen som ledde vattnet till den typ av kondensavrinningskärl som du ser på bilden. Kondensavrinningskärlet - eller koppen som den också kallades - hängde på en krok under cellfönstret. I de ordningsregler som satt uppspikade på samtliga celldörrar, kan man utläsa att koppen regelbundet skulle tömmas i cellens potta. 

 

 

Ingrid Blomkvist
Antikvarie

 

OKTOBER 2008

Stoppduk

 

 

På 1840-talet påbörjades en omfattande kriminalvårdsreform. I stället för att verkställa kropps- och skamstraff på stadens gator och torg börjar man istället att bygga cellfängelser i hela landet. Galgbacken och skampålen blir därmed historia.

 

Cellfängelset i Gävle stod klart år 1847 och är ett av de äldsta i sitt slag i landet. På den tiden satt de dömda i total isolering, då man inte ville att de skulle lära känna varandra och planera brott tillsammans. I sin cell skulle fången i ensamhet läsa religiös uppbygglig litteratur, arbeta, äta, sova och inte minst begrunda sina gärningar och gripas av ånger.

 

Eftersom fängelsestraffet innebar isolering placerades män och kvinnor i samma fängelse. Männen hade fångvakter och kvinnorna hade vaktfruar som även kunde få agera barnmorskor. Månadens föremål är en stoppduk, det vill säga ett virkat menstruationsskydd som använts av en fängelsedömd. Förr i tiden lät de flesta menstruationen flöda mer eller mindre fritt utan annat skydd än klänningstyget, men i slutet av 1800-talet började det bli vanligt att virka och sticka stoppdukar av oblekt bomullsgarn - så kallat ljusvekegarn. De var tvättbara och återanvändes. Öglorna på kortsidorna var till för att bindan skulle fästas i gördel eller bälte. Engångsbindor introducerades först på 1920-talet.

Ingrid Blomkvist
Antikvarie

 

 


Hamiltong 1 & 3 GÄVLE
På södra sidan om
Gavleån, invid Gävle slott


Onsdag-söndag 12-16

Visningar tisdag-söndag
dag-& kvällstid.

För info & bokning:
026 - 65 44 30
070 - 628 01 92
info@fangelsemuseet.se

Bookmark and Share