|
AKTUELLT
Nyanställning tillgängliggör historisk samling.(2011-02-11)
Under 2010 fick Sveriges Fängelsemuseum i Gävle ansvaret för Kriminalvårdens historiska samlingar. Nu heltidsanställer man antikvarien Ingrid Miljand för att samlingarna ska bli katalogiserade, sorterade och arkiverade på bästa sätt.
-Satsningen gör att vi kommer att kunna bevara den svenska kriminalvårdens kulturarv till eftervärlden, samtidigt som vi tillgängliggör samlingarna för forskning på ett enklare sätt, säger Katarina Kallings, Museichef Sveriges Fängelsemuseum.
Ingrid Miljand
I uppdraget som ansvarsmuseum för Kriminalvården ingår förvaring och vård av de historiska samlingarna. Utöver det ska museet även bedriva insamling av föremål på landets samtliga anstalter. Katarina Kallings utvecklar:
-Så fort en anstalt eller verksamhet inom Kriminalvården ska läggas ner eller genomgå kraftiga förändringar ska vi dit, dokumentera och samla in föremål till vårt magasin.
För att får ordning på alla dessa historiskt intressanta föremål krävs ett omfattande arbete. Ett arbete som är tänkt att utföras av den nu heltidsanställde antikvarien Ingrid Miljand.
-Alla objekt kommer att katalogiseras i en stor databas. Vi kommer att fylla på med proveniens och foton för vart och ett. Sedan kommer föremålen att förvaras i vårt magasin med allt vad det nu innebär av ordnande och sortering. Det finns med andra ord en klart utarbetad strategi för hur vi ska hantera samlingarna, berättar Ingrid Miljand.
På sikt är det tänkt att föremålsdatabasen ska tillgängliggöras på nätet. Den webbsida man funderar på att använda fungerar ungefär som en spindel till vilken flera museer är anknutna.
-Man kommer därför att kunna söka på ett visst föremål och så får man vetskap om att det finns här. På så sätt ökar vi ju både allmänhetens och forskarnas tillgänglighet till samlingarna, säger Katarina Kallings.
Med i planerna, som syftar till ökad tillgänglighet, finns även arrangerade visningar i magasinet.
- Vi arbetar för att bevara och öka kännedomen om den svenska kriminalvårdens kulturarv. Det gör vi bäst om vi brukar samlingarna och håller dem levande. Dels genom att vi som arbetar på museet använder föremålen som inspiration och som kunskapskälla, dels genom att vi exponerar dem för vår omvärld. Annars så blir det ju bara lagring, avslutar Katarina Kallings.
Text: Ulrika Åhrman på Svensk press
100 år sedan Sveriges sista avrättning (2010-11-22)
Tisdagen den 23 november 2010 är det precis 100 år sedan Johan Alfred Andersson Ander avrättades på Långholmens Centralfängelse för att ha begått rånmord. Han blev den siste att avrättas i Sverige. – Dagen är jätteviktig att uppmärksamma eftersom dödsstraffet fortfarande existerar i världen trots att det av så många anses vara inhumant, säger Rolf Nilsson, guide på Sveriges Fängelsemuseum i Gävle.
|
Johan Alfred Andersson Ander |
Viktoria Hellsten |
Tisdagen den 23 november 2010 är det precis 100 år sedan Johan Alfred Andersson Ander avrättades på Långholmens Centralfängelse för begånget rånmord. Andersson Ander, som var i desperat behov av pengar för att betala sina skulder, rånade ett växelkontor i Stockholm. Under rånet misshandlade han kassörskan så svårt att hon senare avled. Andersson Ander blev den siste att avrättas i Sverige.
-Dagen är jätteviktig att uppmärksamma eftersom dödsstraffet fortfarande existerar i världen trots att det av så många anses vara inhumant, säger Rolf Nilsson. Han fortsätter: -Ungefär hälften av alla riken på jorden har fortfarande avrättningar och det kan man ju förvånas över. Bland de som fortfarande tillämpar dödsstraff hittar man flera delstater i världens största demokrati USA samt flera länder i Mellanöstern såsom Iran och Saudi-Arabien. I de två senare länderna tillämpas för övrigt också de så omdiskuterade Sharia-lagarna enligt vilka otrogna hustrur kan stenas till döds.
Om varför dödsstraffet fortfarande tillämpas i världen säger Museichefen Katarina Kallings såhär: -Vi förfasar oss över hur man tänker i andra länder trots att vi själva, för inte alls så länge sedan, tänkte likadant. Det är helt enkelt så att vi befinner oss i olika tanketraditioner och i det sammanhanget kan vi fundera över vad det är för skillnad på avstånd i tid och avstånd i rum?!
Även om den 23 november 2010 är en betydande dag kommer Sveriges Fängelsemuseum inte att anordna några särskilda aktiviteter under dagen. -Vi skulle dock vilja ta tillfället i akt och synliggöra Andersson Anders offer, kassörskan Viktoria Hellsten och alla andra brottsoffer som tyvärr mycket sällan nämns vid namn, avslutar Katarina Kallings.
Text: Ulrika Åhrman på Svensk press
***
Unikt fynd – nu i Sveriges Fängelsemuseums ägo (2010-11-11)
Sveriges Fängelsemuseum i Gävle har nyligen kommit över ett originalbrev och ett foto av den dödsdömde fången Theodor Sallrot (1879-1900). Brevet är dedikerat till fångvakt-mästaren Per Kristenson och hans hustru.
– Fyndet är unikt eftersom allt är i original, eftersom brevets innehåll speglar Sallrots känslor och tankar hans sista dagar i livet och eftersom fotot är det enda man sett på Sallrot, säger Katarina Kallings, museichef på Sveriges Fängelsemuseum.
|
Teodor Sallrot som tonåring
Foto: Sveriges Fängelsemuseum |
Fångvaktmästare Per Kristenson
Foto: Sveriges Fängelsemuseum |
Sveriges Fängelsemuseum kom i somras över ett originalbrev och ett foto av den dödsdömde fången Theodor Sallrot. Brevet är tillägnat fångvaktmästaren Per Kristenson och hans hustru och handlar om hur tacksam den dödsdömde fången Sallrot är för det omhändertagande han fått under sin tid på Länsfängelset i Karlskrona. -Fyndet är unikt eftersom allt är i original, eftersom brevets innehåll speglar Sallrots känslor och tankar hans sista dagar i livet och eftersom fotot är det enda man sett av Sallrot, säger Katarina Kallings.
-Av de sex sist avrättade personerna i Sverige är det enbart Sallrot som skrivit ödmjuka tackbrev till fångvaktmästaren och till fängelsepersonalen. Att hans formuleringar och hans sätt och skriva också tyder på att han har förlikat sig med sitt öde är ju även det något som berör, säger hon. Brevet och fotot ägdes tills i somras av ett barnbarnsbarnbarn till Fångvaktmästaren Kristenson och det var en ren tillfällighet som gjorde att Sveriges Fängelsemuseum fick kännedom om dessa två.
Eva & Ingemar Christenson (barnbarns barnbarn till Per Kristenson)
vid överlämnandet av originalbrevet och fotografierna.
- Jag var ute och googlade efter information om Sallrot då jag hittade en inlägg som handlade om ett originalbrev och om ett foto av och på Sallrot. Jag lyckades få mailkontakt med skribenten och detta ledde sedan till att brevet och fotot skänktes till oss, säger Katarina Kallings.
Med brevet och fotot i sin ägo planerar nu Sveriges Fängelsemuseum att på ett eller annat sätt använda dem i en utställning. Men Katarina Kallings poängterar dock att: -Fängelsemuseets primära uppgift är ju att sprida kunskap och kännedom om vår historia och genom att vi har lyckats rädda dessa dokument från att eventuellt försvinna vid en framtida bodelning har vi kunnat säkra materialets överlevnad till framtida generationer. Det är ett stort ansvar att förvalta, säger hon.
Text: Ulrika Åhrman på Svensk press |
